söndag 28 juli 2013

ett sätt att göra en svart film rasistisk

Förra veckan såg jag Blood Diamond med Elin och Maja som handlar om diamanthandel i Sierra Leone. Huvudrollerna är Solomon vars son blir kidnappad av RUF-gerillan, en vit diamantsmugglare och en vit, amerikansk journalist, som tillsammans gör en deal som alla parter vinner på: Solomon får rädda sin son från att bli barnsoldat, diamantsmugglarn får chans att stjäla en värdefull diamant och journalisten får ett scoop om den oetiska diamanthandeln som kan få köparna i västvärlden medvetna.
diamantsmugglarn o journalisten
När jag började se filmen tänkte jag "eee varför handlar denna SÄLLSYNTA Afrika-dominerade film om två vita personer?". Typisk vit överlägsenhet - att en amerikansk film inte får handla om endast svarta. Men att två av huvudrollerna är vita bryter ju egentligen inte mot storyn tänkte jag sen: det är inte otroligt att en amerikansk journalist är vit, och att diamantsmugglarn också var det var relevant i filmen (hans priviligerier som vit man övertalade Solomon att gå med på deras deal, för att det förbättrade hans chanser att hitta sin son). Det som dock är truly fucked up är faktumet att journalisten och diamantsmugglarn blir KÄRA i varandra - bara för att de är vita!!! 

Journalisten visar intresse för diamantsmugglarn från första gången de ses, vilket jag verkligen inte förstår, för han är en våldsam snubbe som drivs av ego och girighet. Han är mest troligen skadad eftersom att han är en fd legosoldat, och det betyder ju egentligen inte att han inte är värd att bli älskad, men det är bara jävligt skumt att journalisten gillar honom när han inte bevisar sin godhet eller kärlek mot henne på något sätt. Det enda som länkar ihop dem är faktumet att båda är vita. 
Elin påpekade också att det var konstigt att när journalisten tog farväl av diamantsmugglarn och Solomon som hon levt nära inpå, kämpat för livet och arbetat tillsammans med, så ger hon diamantsmugglarn en kärleksförklaring, men säger inte ett ord till Solomon. En skulle tro att hennes syn på dem skulle vara jämlik och att de båda är samarbetspartners för att få fram sin story. Uppenbarligen inte. För den ena är vit och den andra svart. 

Det är ett vanligt begrepp i filmer att filmskaparna parar ihop två karaktärer i en film bara för att de båda har avvikande etnicitet utan att dela andra egenskaper eller erfarenheter med varandra. Det är jävligt löjligt, men det känns som att tittarna oftast ser igenom det när de enda tex två svarta blir tillsammans i äkta High School Musical-anda. Men jag tycker det är jävligt mycket ofräschare att para ihop de enda två vita i en annars "svart" film, för att det görs på ett annat sätt. Det är inte lika uppenbart i Blood Diamond och vi märker det inte, för att vi reflekterar inte över varför två vita karaktärer visar intresse för varandra. Vi ser deras kärlek som självklar. Och i ett samhälle där vi ständigt får följa vita personers historier (tom i en film som utspelar sig i Sierra Leone) så ser vi inte bara deras kärlek som självklar, utan också upphöjd.

Om du inte har sett filmen, se den!  Gör hjärngympa och tänk dig att diamantsmugglarn inte spelas av Leonardo DiCaprio, utan en svart skådespelare, och se hur journalistens kärleksintresse liknar något du aldrig tidigare sett ske på film förut. Jag tror du kommer märka vad jag syftar på.
Och om inte är den värd att se för att den är bra - trots sina rasistiska brister. 

fredag 26 juli 2013

pride ngn???

semester-face, semester-hår

Hallå är det någon som ska på Pride i sthlm till veckan? Hör av dig till mig isf, för jag funderar på att åka! Och är det någon som kör ner?

läs nu

Senaste inlägget jag skrev handlade om hur kapitalismens inställning och ord påverkar oss så mycket att det drabbar vår självbild. Det är bland annat det (hur kapitalism och liberalism påverkar våra privata liv) Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar handlar om, tillsammans med en massa andra vettiga och livsomvälvande tankar. Så - LÄS snarast jao?! 

Ett annat lästips är falskhetens inlägg om hår som beskriver hur kvinnors sätt att se ut inte bara dikteras av kapitalismen utan också vithetsnormen. Läs HÄR nu! 

lördag 20 juli 2013

Det är KUL att raka benen!

Idag ställde jag frågan till mig själv: ska jag sluta sminka mig? Varför ska jag sluta sminka mig?
Egentligen ställer jag ju fråga till mig själv på fel sätt. Det borde vara "varför borde jag sminka mig?" istället för "varför borde jag sluta sminka mig?" på samma sätt som att vegetarianer/veganer inte borde bli utfrågade och försvara deras kost när samtalet egentligen belysa varför folk väljer att äta kött.
För om jag frågar "Varför borde jag sluta sminka mig?" så blir mitt svar till mig själv: "Gud vilken ångestfylld fråga, fylld med så mycket tabun. Uppenbarligen är det jobbigt att ens tänka på att aldrig mer sminka sig, så fortsätt helt enkelt med det!" Men om jag frågar "Varför borde jag sminka mig?" så blir svaret: "För att bli snygg. För att passa in." vilket såklart är svar jag avfärdar, eftersom det är ytlig argument som jag inte vill ska styra mina livsval. Då blir retoriken mer komplex för att försvara smink-beteendet och säger saker som "Men att sminka sig är ju kul också! Det är kul att få känna sig snygg, kul att få pyssla om sig själv, kul att kunna se annorlunda ut!" Och min inre diskussion gör mig fett sur. För det är fan inte KUL att sminka sig.

Jag har upplevt kanske 2 % av alla gånger jag har sminkat mig att det helt ärligt har känts KUL för att jag har skapat mönster/målat mig över hela fejset/gjort effekter med smink, men annars är all slags experimentell ådra i mina sminkningar överskuggade av det tunga faktumet att syftet med smink är att 1. se snygg ut och 2. passa in. När jag tänker på hur det är att sminka sig så kommer jag istället att tänka på att vakna tidigare än nödvändigt, stressa som fan, och om dagens sminkning inte hinns med så får det mig att må dåligt. Sminkningens anda beskrivs bäst i att använda upp sjutusen tops under 10 minuter för att man inte får till sin jävla eyeliner - så varifrån kom idén att ett argument att sminka sig är för att det är KUL?!

Idén att sminkning är KUL kommer från reklamen. Det är helt enkelt reklam-retorik. Det är ord som är med i reklamfilmer och tjejtidningar som är till för att sälja produkter. Att skönhetsprodukter är fräscht, spännande, KUL och är till för att tjejer ska unna sig själva, ta sig tid, finna gemenskap, finna en partner, finna sig själva och för att vi e "worth it" är så jävla bullshit. Jag tror helt ärligt att ingen apa skulle beskriva dagens skönhetsrutiner på det sättet, om den kom från ett helt annat sammanhang som inte fått indoktrinerat vad skönhet är på samma sätt vi har.
Det sugigaste är att den här bilden av skönhetsprodukter sätter sig i våra hjärnor och blir våran egen bild av vad köpt skönhet kan göra. Fatta hårt rakhyvels-företaget från typ 40-talet, som kom på att de kunde dubbla vinsten om de sålde till kvinnor också, har vunnit när dagens tjejer ba "jag rakar mig faktiskt för att jag vill känna mig fräsch! Och det är kul att sköta om sig själv! Jag är värd det!" och stenhårt tror att deras känslor är för att DE tycker det. Vill inte förminska individers förhållning till rakning, men hur jävla KUL är det att stå kall och blöt i en dusch och raka bort hår man aldrig upplevt i full längd, raka bort feta hudbitar och få problem med kliutslag och innåtväxta hårstrån. Är du säker på att din uppfattning av rakning inte har skapats av något större än dig - typ kapitalismen?

Det är inte så konstigt att vi blir påverkade av ideal, samhället och normer. Men något som är truly fucked up är dessa saker styrs av de som vill tjäna pengar. De som gör en sån simpel och blodsugande ekvation som [tjejers plats i samhället + mkt skönhetskrav = fet vinst] får bestämma dessa normer. Orden som vi på reflex associerar med skönhet påverkar inte bara vår bild av skönhet - utan också av oss själva. Och när vi klämmer in en rutin som sminkning varje dag utan att veta varför, och de enda argumentet till varför när vi väl tänker på det är antingen icke godkända eller grundar sig i att vi är ett offer för en högre makt som leker med oss, då är det kanske dags att tänka om. För att fatta den riktiga innebörden av KUL. För att hitta vilka ord som egentligen är ens egna.