torsdag 29 november 2012

är LESS på detta icke-mångfald

   Jag lyssnar på Alex och Sigges podcast (som jag oftast tycker är bra), avsnittet som heter "Du är Samuel" där Alex Schulman bland annat berättar om hans kamp med Filip och Fredrik om medieutrymme och om hur dåligt han mår när han blir konfronterad av alla elaka saker han har skrivit, av Mia Skäringer och Jonas Gardell.
   Fyfan vad less jag blir då. Blir sur och fick ont i magen. Sitter och lyssnar på en podcast som handlar om Alex manliga ego när den tiden skulle kunna användas till att någon med jävligt mycket mer givande berättelse skulle kunna spridas bland folket?
   Att det är vita medelklassmän som oftast får berätta sin historia är synd och förjävligt, men det betyder inte att av deras historier är förkastliga. Men jag tror att folk ofta inte fattar att vi om och om igen hyllar verk som handlar om, och ENDAST handlar om, det manliga egot.
    Har ni till exempel märkt att Oscarbelönade Good Will Hunting handlar om det manliga egot? Matt Damon visar i början av filmen upp sig som en riktig alfahanne genom att: 1. Supa, slåss och slänga runt med vanligt grabbig översittar-jargong med sina polare (alla ba: OK beteende tills han börjar slåss:O) 2. Äga ut en collegekille som försöker stöta på en tjej genom att briljera sin kunskap, och vinner därefter tjejens nummer som han visar upp för den förlorande killen (alla ba: respekt!! :O :D).
    En skulle kunna tro att syfte med att Matt Damons karaktärs möter Robin Williams psykologkaraktär är att det kommer förändra hans personlighet så att han lär sig att en identitet som INTE går ut på att föda sitt manliga ego är mycket mer givande. Och det är kanske är meningen att det är just det som ska vara syftet med deras möte? Jag vet inte. För sättet Robin Williams bemästrar den dryga och uppnosiga slyngeln Damon är att själv utföra härskarteknik och ta bevisandet av det manliga egot ännu ett steg. I scenen där han förkastar allt Damon har läst om i böcker genom att hålla ett passionerat tal om att han, till skillnad från Williams själv, FAN inte kan uttala sig om ett skit han har läst om i böcker för han har FAN inte upplevt det själv.
   Karaktärsutvecklingen i Good Will Hunting kanske handlar om att Damon slutar vara en dryg besserwisser och vågar ta till sig livet mer, men jag ser hela filmen som en uppradning av olika beteenden som föder det manliga egot, samt en värdering av vad som är ballast av dem. Sista plats: att bete sig som en omogen outbildad pöjk. Andra plats: att äga överklassnubbar med sin inpluggade kunskap om livet. Första plats: äga svaren till alla frågor genom att inte bara ha pluggat in, utan upplevt, kunskapen om livet. Då vet man fan allt. Och då är man också mest troligen: en priviligerad medelålders man! Men! Visste vi inte redan att priviligerade medelålders män har högst status?!



   Det finns garanterat tusen mer exempel än ångestfyllda Schulman och smarta martyrpsykologen Williams, som handlar om det manliga egot. Verk som inte bara får chansen att existera, utan också gång på gång blir prisbelönta och hyllade.
   Jag tycker som sagt att väldigt många prisbelönta verk som är gjorda av män, om män, för män faktiskt kan vara givande och borde få berättas lika mycket som vems som helst annars historia. Men när det handlar om något så löjligt som detta feta manliga egot som lägger sig som en filt på alla andras vilja att handla, och när det är något som är sjukt vanligt förekommande så blir jag så less. Jag blir så LESS på detta icke-mångfald!!! När kommer ALLA få synas! är ju frågan

1 kommentar: